Du är bättre än du tror…

Tusen små papperslappar far runt i huvudet. De finns där som Post-it’s, servetter och urrivna kollegieblocksbitar med smarta ord, talesätt och uttalanden som man borde komma ihåg. På någon av lapparna står det ’Do it!’. Andra lappar läser ’Du är bra!’ och ’varför slösa tid på att tänka på dina problem när du kan fokusera på att lösa dem’. Gemensamt med alla dessa och tanken med dem är att de skall fungera som stärkande ord som finns där för att göra mig  bättre, effektivare och mer framgångsrik, men framför allt, mer nöjd med livet.

De flesta är av oss i denna mjölkdrickarnation är tveksamma av oss till naturen för det har Jantelagen sett till så bra. Vi är nedtryckta till skorna från start och under hela livet ser vi till att trycka ner oss lite till på eget bevåg. Vi ska vara ödmjuka och är inte mer än någon annan. Det är en fantastisk konstruktion som ser till att vi är jordnära och håller oss på mattan, inte sticker ut och absolut inte slår oss för bröstet och beter oss som svin mot andra människor. Ibland kan man dock behöva skaffa sig lite Cojones.  Oavsett om någon verkar vara en självsäker person med mycket attityd så finns där inne nästan garanterat en osäker person som bråkar med samma spöken som du och jag, och den där bloggaren som verkar så säker i TV när han eller hon dissar folk till höger och vänster vill nog bara ha ett erkännande om att det dom gör faktiskt är bra och att det finns någon som tycker om dem för var de är.

Tanken med det här experimentet är att motivera och pusha oss själva att uppskatta oss för vad vi är och faktiskt ta reda på vad det är som driver oss. Förhoppningsvis kommer vi även att få en liten inblick i vad det är vi i själva verket vill och hur vi ska ta oss dit.

Om man bryter ner livet (och allt vad det innebär) till sin minsta beståndsdel, och då tänker jag inte på atomer, utan om vilka vi är, vad vi vill göra och vad vi står för så handlar det nästan alltid om att vi inte alltid är helt nöjda. Vi arbetar allt som oftast på ett mediokert och tråkigt jobb av den anledningen att vi vill kunna understödja vår möjlighet att jobba. Pengarna vi tjänar läggs på boende så att vi har någonstans att sova när vi inte jobbar, ett fordon för att vi skall kunna ta oss till jobbet och en fin TV så att vi har något att fästa blicken på innan vi stänger av hjärnan på kvällen. Ser vi på det krasst så går vårt liv i stora drag ut på att jobba och underhålla möjligheterna till att jobba så mycket som det bara går. Vi jobbar helt enkelt så mycket vi kan för att ha möjligheter att jobba så mycket vi kan. Är det så vi vill ha det i livet, och skulle vi fortsätta jobba om vi inte fick betalt? Det finns absolut de som älskar sitt jobb och lever för det medans andra arbetar för trovärdighet, beröm och annat som varken gör från eller till om 50 år, men faktum är att jobbet tar oss längre och längre ifrån att vara de vi verkligen vill vara.

Vad det är tar vi nästa gång…

En site om att våga leva